Att tillbringa hela dagen med sin bebis är inte intressant...

"En nyfödd bebis är som en gråtande grönsak, det är inte intressant att tillbringa hela dagar med sin bebis, flaskmatning från början är det bästa alternativet för att det ska vara jämställt hos föräldrarna, vid 3 månaders ålder lämnar vi bort bebisen till en dagmamma"
 
Vad är det jag läser för nåt? Är det så man ska tänka som en nyblivande förälder? Självklart är vi alla människor annorlunda och tänker olika, men skaffar man barn för att lämna bort dom direkt?
Jag blev faktiskt jättechockad när jag läste artikeln (länk finns längre ner) och jag trodde att det var ett skämt. 
Inte ens i mina vildaste fantasier skulle jag låta Henry börja hos en dagmamma nu och jag skulle definitivt inte ha lämnat bort honom vid flertalet tillfällen bara för att han kräver uppmärksamhet!
 
Det är väl klart som fan en bebis kräver uppmärksamhet och det är min uppgift som mamma att ge den uppmärksamheten, den första tiden är jätteviktig både för barn och föräldrar! Är det inte intressant med barn då ska man nog undvika att skaffa dom. 
 
Det där med flaskmatning är ju en annan stor fråga som jag inte tänker gå in på alltför djupt, för vissa fungerar amningen bara inte, man kanske mår dåligt av att amma, osv, men att ha inställningen att man ska flaskmata från början bara för att det ska kännas jämställt tycker jag låter oansvarligt från en nybliven mamma.
Jag vill även tillägga att det är fantastiskt att det finns ersättning som ett alternativ såklart!
Nu kanske det är någon som läser det här och tycker att jag låter gammaldags, men amningen är verkligen superviktig och man ska iallafall ge det ett försök!
Bröstmjölken innehåller så mycket som inte ersättningen gör. Klarar man bara av att amma i en vecka, ja då är det bara så, men då har bebisen iallafall hunnit fått ett visst skydd av antikroppar osv. 
Nog om det.
 
Det är inte jämställt att bli förälder, man kan inte gå emot naturen i såna här sammanhang, endast kvinnor kan bli gravida och endast kvinnor kan föda och amma och det tackar jag verkligen för!
För jag är jättestolt att ha burit 3 söner, med foglossningar från helvetet, halsbrännor som inte ger med sig, sömnlösa nätter, åderbråck, mjölkstockningar, ömma bröst, några extra kilon här och där, humörsvängningar, förlossningar, you name it, listan kan bli lång. 

Men jag är så glad att jag får gå igenom det här, för belöningen man får är oslagbar och jag kan inte förstå hur man bara kan kasta bort det genom att lämna bort det mest värdefullaste man har för att man är egoistisk och ska tänka på sina egna intressen.
En nybliven förälders största intresse bör ju faktiskt vara barnet.
Det enda en bebis kräver av sina föräldrar är närhet och kärlek (förutom sömn och mat då)
Ska det vara så svårt att unna sitt barn det? Jag förstår inte...
 
Artikeln kan ni läsa här: http://www.aftonbladet.se/wendela/kvinnaoman/article19886911.ab 
 
(Familjen som artikeln handlar om bor i Frankrike, det är säkert skillnad på hur föräldraledigheten ser ut men det var inte det som jag ville belysa, sen är jag självklart även glad att jag bor i Sverige där jag kan vara mammaledig en längre tid)
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: