Förlossningsberättelse...
Okej här får ni mycket att läsa...
Hur allt började:
På måndag natt går vi och lägger oss runt 2, jag vaknar av att de värker i magen halv 5
på morronen...tänkte inte så mycket på det, man var för trött hehe.
Men springer å kissar som vanligt, å känner en till värk...Då börjar man misstänka att det
kanske är riktiga värkar!?
Blir lite nervös å lägger mig igen.
Wictors alarm går klockan 5 och jag kliver upp med han, å får en till värk...
Vi trodde verkligen inte att det var något så han kilade iväg till jobbet.
Klockan 7 får han komma hem igen haha då hade jag klockat värkarna och sett
att dom kommit med 10-15 minuters intervall...
Läskigt!
Halv 11 nångång kommer min morsa å lillebrorsa hit från stockholm,
värkarna blir bara starkare och starkare och man har fattat att det inte är
på låtsas.
Jaja, vi ringer förlossningen å berättar att jag har en värk var tionde minut.
Då får man till svar att vi helst skulle vänta tills jag hade 3 värkar på 10 minuter!
Fuck heller haha...jag har inte nerver av stål, vi hade faktisk 10 mil att åka!
Men jag gick här hemma å hade värkar ända tills klockan 5 på eftermiddagen,
då stod jag inte ut längre, men då hade jag faktiskt 2 värkar var tionde minut.
Man gick och andades sådär djupt å sprattla med händerna som om jag nyss hade
målat nagellack på dom haha (fin syn va)
Men vi bestämde oss för att åka in klockan 5 iallafall...
Hehe
Påväg dit så trodde wictor att det var ett fartgupp på ett ställe så han bromsade
in ganska kraftigt, mitt i en värk......fyfan....då skrek jag åt han att om jag får en till
värk och du måste svänga eller bromsa in, då kör du för i helvete bara rakt fram!
Man blir knäpp...
Väl framme på Mora förlossning:
kl: 19
Så kommer vi in i ett förlossningsrum, vi får sitta och vänta läääänge på dessa barnmorskor
som sprang hit å dit (det var inte bara vi som skulle föda den kvällen)
Man får ligga ner å lida, medans wictor försöker underhålla en...hehe
På bilden har jag INTE en värk!
Kl: 21.30
Gör dom en såkallad CTG kurva för att kolla hur många värkar jag har och
samtidigt kolla så att bebisens hjärta är okej.
Barnmorskan kontrollerade även om jag hade öppnat mig något.
( För er som inte vet så ska man öppna sig 10 cm längst ner på livmodern
så att bebisen ska kunna tränga igenom där sen, det är det värkarna gör)
Jag var iallafall öppen 2 cm bara..så vi blir förflyttade från förlossningsrummet...
Tänk, man har gått ända sen halv 5 på morronen med asjobbig smärta,
så har man bara öppnat sig 2 cm haha..livet kändes plötsligt jobbigt.
På pappret ser ni på övre delen bebisens hjärta och den undre delen är mina värkar...
ni ser en ganska stor värk där...den där toppen eller va man kan kalla den haha.
Kl: 22.36
Så har vi fått kommit in på ett annat rum, eftersom vi hade så lång resväg
så fick vi sova över om vi ville...de klart vi ville det!
Nu är det en värk var tionde minut igen, man är bajstrött men det går verkligen
inte att sova, så fort man slumrar till så kommer det en värk å så måste man
fokusera...skit jobbigt haha.
Barnmorskan ger mig akupunktur och en värmekudde som lindring,
men det hjälpte inte nå vidare...fast de var ioförsig skönt med värmen.
På första bilden har jag en värk, tittar ni noga på dom andra bilderna
så ser ni akupunkturnålarna...
Vi kommer överens om att jag ska få en sömndos så att jag kan vila upp mig
tills det startar på riktigt, men hon skulle känna en sista gång ifall något hade hänt
därinne...jovisst hade det hänt nåt!
Inte undra på att man hade så jävla ont, för nu var man helt plötsligt öppen 4cm.
Så då får vi flytta tillbaka till förlossningsrummet igen haha...
kl: 23.45
Nu har jag värkar med 5 minuters intervall, så jag hoppar ner i badet och försöker
slappna av där i, det var faktiskt ganska skönt, man hade i nån uppfräshande
olja som stank gott i hela rummet och jag fick sitta å dricka nypon och saftsoppa :)
Hade inte värkarna funnits, så hade det vart perfekt! ;)
Man var lixom lite tyngdlös, å under värkarna kunde man slappna av på ett annat vis.
skönt serrö!
Kl: 00.22
Sitter fortfarande i badet....
Kl: 00.51
Sitter fortfarande i badet.
Kl: 01.15
Kliver ur badet, blir undersökt igen, är fortfarande bara öppen 4 cm..
Ingen som helst framgång! Och all denna jävla värk i onödan!
Jädras vad sur man blev då! hehe...
Barnmorskan berättar att det bara är att säga till om jag vill ha
lustgas, jag kunde även få det i badet om jag ville...
men jag vågade inte pröva riktigt än haha.
Kl: 02.00
Blir pissnödig, springer på toa och det kommer bloooood,
blev livrädd å wictor ringde så barnmorskorna kom på engång,
men det var bara helt vanligt sa dom, jädras psykopater haha....
Kl: 02.10
Nu får jag nog på dessa värkar så nu ber jag lite snällt om man kan
få pröva på lustgasen, så hon kopplar på så att det är fifty fifty syre å lustgas.
När nästa värk kommer så sliter jag fram den till käften och blir TOTALT
besviken, jag trodde verkligen att det skulle hjälpa...visst blev jag lite snurrig
i skallen, men vafan värken dämpades ju inte ett skit!
Då blev jag sur...
Kl: 02.35
Så kommer dom med mackor, du behöver energiiiiii säger dom hela tiden.
Bilden är ju såklart tagen emellan en värk, och man blev lite sur för man
ville verkligen inte börja äta mat mitt i altihopa, man ville inte dricka deras
nyponsoppor och saftsoppor längre heller, för då behövde man gå på toaletten,
å när man går på toaletten så kommer det jämt en värk vid minst passande tillfälle
så det ville jag inte.
Jag ville bara ligga i sängen å tycka synd om mig själv typ hehe....
Kl: 03.22
Nu har barnmorskan äntligen fattat att det gör jätteont, så hon höjer lustgasen,
jag som blev så besviken först när den inte fungerade.
Men nu...
Vilken jävla lättnad det blev, man blev typ så snurrig så man inte fattade att man hade ont
även fast jag kände att det gjorde ont, så det var skönt :)
Wictor prövade lite snabbt medans barnmorskorna inte var i rummet, först satt han bara helt
knäpptyst, sen tittade han på mig, sen började han ASGARVA haha...fyfan, de va lite roligt :)
Då gjorde han mig på jättebra humör...ni ser ju resultatet här nedanför...
Barnmorskan kontrollerade oxå hur öppen jag var nu, 5 cm faktiskt, vilken lättnad hehe
1 cm på nästan 4½ timme, fyyyyyfan! Men NÅT hade hänt iallafall..
En...."full"...melinda....som är jääätte trött....jättehög...och inväntar nästa värk!
Hur allt började:
På måndag natt går vi och lägger oss runt 2, jag vaknar av att de värker i magen halv 5
på morronen...tänkte inte så mycket på det, man var för trött hehe.
Men springer å kissar som vanligt, å känner en till värk...Då börjar man misstänka att det
kanske är riktiga värkar!?
Blir lite nervös å lägger mig igen.
Wictors alarm går klockan 5 och jag kliver upp med han, å får en till värk...
Vi trodde verkligen inte att det var något så han kilade iväg till jobbet.
Klockan 7 får han komma hem igen haha då hade jag klockat värkarna och sett
att dom kommit med 10-15 minuters intervall...
Läskigt!
Halv 11 nångång kommer min morsa å lillebrorsa hit från stockholm,
värkarna blir bara starkare och starkare och man har fattat att det inte är
på låtsas.
Jaja, vi ringer förlossningen å berättar att jag har en värk var tionde minut.
Då får man till svar att vi helst skulle vänta tills jag hade 3 värkar på 10 minuter!
Fuck heller haha...jag har inte nerver av stål, vi hade faktisk 10 mil att åka!
Men jag gick här hemma å hade värkar ända tills klockan 5 på eftermiddagen,
då stod jag inte ut längre, men då hade jag faktiskt 2 värkar var tionde minut.
Man gick och andades sådär djupt å sprattla med händerna som om jag nyss hade
målat nagellack på dom haha (fin syn va)
Men vi bestämde oss för att åka in klockan 5 iallafall...
Hehe
Påväg dit så trodde wictor att det var ett fartgupp på ett ställe så han bromsade
in ganska kraftigt, mitt i en värk......fyfan....då skrek jag åt han att om jag får en till
värk och du måste svänga eller bromsa in, då kör du för i helvete bara rakt fram!
Man blir knäpp...
Väl framme på Mora förlossning:
kl: 19
Så kommer vi in i ett förlossningsrum, vi får sitta och vänta läääänge på dessa barnmorskor
som sprang hit å dit (det var inte bara vi som skulle föda den kvällen)
Man får ligga ner å lida, medans wictor försöker underhålla en...hehe
På bilden har jag INTE en värk!
Kl: 21.30
Gör dom en såkallad CTG kurva för att kolla hur många värkar jag har och
samtidigt kolla så att bebisens hjärta är okej.
Barnmorskan kontrollerade även om jag hade öppnat mig något.
( För er som inte vet så ska man öppna sig 10 cm längst ner på livmodern
så att bebisen ska kunna tränga igenom där sen, det är det värkarna gör)
Jag var iallafall öppen 2 cm bara..så vi blir förflyttade från förlossningsrummet...
Tänk, man har gått ända sen halv 5 på morronen med asjobbig smärta,
så har man bara öppnat sig 2 cm haha..livet kändes plötsligt jobbigt.
På pappret ser ni på övre delen bebisens hjärta och den undre delen är mina värkar...
ni ser en ganska stor värk där...den där toppen eller va man kan kalla den haha.
Kl: 22.36
Så har vi fått kommit in på ett annat rum, eftersom vi hade så lång resväg
så fick vi sova över om vi ville...de klart vi ville det!
Nu är det en värk var tionde minut igen, man är bajstrött men det går verkligen
inte att sova, så fort man slumrar till så kommer det en värk å så måste man
fokusera...skit jobbigt haha.
Barnmorskan ger mig akupunktur och en värmekudde som lindring,
men det hjälpte inte nå vidare...fast de var ioförsig skönt med värmen.
På första bilden har jag en värk, tittar ni noga på dom andra bilderna
så ser ni akupunkturnålarna...
Vi kommer överens om att jag ska få en sömndos så att jag kan vila upp mig
tills det startar på riktigt, men hon skulle känna en sista gång ifall något hade hänt
därinne...jovisst hade det hänt nåt!
Inte undra på att man hade så jävla ont, för nu var man helt plötsligt öppen 4cm.
Så då får vi flytta tillbaka till förlossningsrummet igen haha...
kl: 23.45
Nu har jag värkar med 5 minuters intervall, så jag hoppar ner i badet och försöker
slappna av där i, det var faktiskt ganska skönt, man hade i nån uppfräshande
olja som stank gott i hela rummet och jag fick sitta å dricka nypon och saftsoppa :)
Hade inte värkarna funnits, så hade det vart perfekt! ;)
Man var lixom lite tyngdlös, å under värkarna kunde man slappna av på ett annat vis.
skönt serrö!
Kl: 00.22
Sitter fortfarande i badet....
Kl: 00.51
Sitter fortfarande i badet.
Kl: 01.15
Kliver ur badet, blir undersökt igen, är fortfarande bara öppen 4 cm..
Ingen som helst framgång! Och all denna jävla värk i onödan!
Jädras vad sur man blev då! hehe...
Barnmorskan berättar att det bara är att säga till om jag vill ha
lustgas, jag kunde även få det i badet om jag ville...
men jag vågade inte pröva riktigt än haha.
Kl: 02.00
Blir pissnödig, springer på toa och det kommer bloooood,
blev livrädd å wictor ringde så barnmorskorna kom på engång,
men det var bara helt vanligt sa dom, jädras psykopater haha....
Kl: 02.10
Nu får jag nog på dessa värkar så nu ber jag lite snällt om man kan
få pröva på lustgasen, så hon kopplar på så att det är fifty fifty syre å lustgas.
När nästa värk kommer så sliter jag fram den till käften och blir TOTALT
besviken, jag trodde verkligen att det skulle hjälpa...visst blev jag lite snurrig
i skallen, men vafan värken dämpades ju inte ett skit!
Då blev jag sur...
Kl: 02.35
Så kommer dom med mackor, du behöver energiiiiii säger dom hela tiden.
Bilden är ju såklart tagen emellan en värk, och man blev lite sur för man
ville verkligen inte börja äta mat mitt i altihopa, man ville inte dricka deras
nyponsoppor och saftsoppor längre heller, för då behövde man gå på toaletten,
å när man går på toaletten så kommer det jämt en värk vid minst passande tillfälle
så det ville jag inte.
Jag ville bara ligga i sängen å tycka synd om mig själv typ hehe....
Kl: 03.22
Nu har barnmorskan äntligen fattat att det gör jätteont, så hon höjer lustgasen,
jag som blev så besviken först när den inte fungerade.
Men nu...
Vilken jävla lättnad det blev, man blev typ så snurrig så man inte fattade att man hade ont
även fast jag kände att det gjorde ont, så det var skönt :)
Wictor prövade lite snabbt medans barnmorskorna inte var i rummet, först satt han bara helt
knäpptyst, sen tittade han på mig, sen började han ASGARVA haha...fyfan, de va lite roligt :)
Då gjorde han mig på jättebra humör...ni ser ju resultatet här nedanför...
Barnmorskan kontrollerade oxå hur öppen jag var nu, 5 cm faktiskt, vilken lättnad hehe
1 cm på nästan 4½ timme, fyyyyyfan! Men NÅT hade hänt iallafall..
En...."full"...melinda....som är jääätte trött....jättehög...och inväntar nästa värk!
Kl: 03.50
Så diskuterar vi ryggbedövning, nu var typ sista chansen att få ta den...
Självklart tackar man INTE nej när man väl ligger där hehe.
Barnmorskan ringer narkosläkaren som måste komma för att sätta bedövningen.
Kl: 03.55
Då kopplar dom in dropp på mig, så att jag ska öppnas fortare.
Och jag lovar er, det blev en gooooood effekt efter att dom hade kopplat in droppet.
Dom höjer lustgasen ännu mer, nu trodde jag faktiskt att jag nästan skulle dö.
Jag VÄGRADE släppa ifrån mig min älskade lustgas nu.
Innan droppet så var jag "vid medvetande" mellan varje värk...
Men nu så kommer jag bara ihåg små snuttar till å från...
En gång släppte jag masken å kom tillbaka till mitt normala jag igen
för en kort sekund, det första jag säger då är:
- Fyfan, nu börjar jag fatta vad jag håller på med igen.
Å tryckte masken mot nyllet igen.
Kl: 04.15
Då kommer narkosläkaren in och jag får min ryggbedövning, eftersom man var så
snurrig så kändes det som att han "Borrade" i min rygg när han la den hehe...
Radion stod på hela tiden i bakrunden oxå, så om man lyssnade på carola
tillexempel så lät de såhär: tommy tycker om mig,mig,mig,mig,mig,mig,mig...
Så allt upprepades hehe, de va skitskumt.
Jag ligger fortfarande å vägrar släppa lustgasen...
När alla gått ut ur rummet för en stund och bara wictor är kvar så lyckas jag
klämma ur mig den här meningen:
- Vad fan gör den där kossan här?
(det stod en liten, liten dalahäst i fönstret haha)
Kl: 04.55
Så undersöker dom mig och jag hör hur dom börjar skratta och jubla och jag blir
förbannad och undrar vad fan dom vill, då berättar dom att jag är öppen 10 cm REDAN.
Från att det tog från klockan halv 5 på morronen till halv 4 natten efter så hade jag öppnat
mig 5 ynka cm. När dom satte droppet så öppnades jag från 5 cm till 10 på lite mer än
en timme...ush vilket jävla helvete det var!
jaja, sånt är livet ;)
Kl: 06.17
Så kopplar dom in dropp igen, eftersom värkarna har glesat av...
Ger bra effekt, så dom kommer tätt igen.
Kl: 06.35
Så stänger dom av droppet.
Kl: 06.50
Så startar dom droppet igen eftersom värkarna stannat av lite IGEN...
Kl: 07.10
Så håller jag på att kissa på mig, är så jädras kissnödig så jag tror att jag ska spricka
hehe...barmorskorna försöker få mig att gå på toaletten.
NO WAY! Jag lämnar INTE infrån mig lustgasen, lämnar jag den så dör jag.
Då ligger jag hellre å är jättekissnödig tänkte jag...
jomenvisst, då tömmer dom min kissblåsa på deras sätt...
gud vilken lättnad det blev!
Nu kommer den första barnmorskan som vi träffade när vi kom in tillbaka..
hon hade hunnit åkt hem och sovit för natten, medans man fick ligga å lida,
då blev man lite svartsjuk!
Stackars nya barnmorskan som hade följt oss så länge på natten fick nu åka hem...
bebisen var på gång, å hon missade honom nästan precis.
Kl: 07.14
Känner av krystvärkarna, det trycker på utav helvete neråt.
När krystvärkarna kommer, är jag så korkad att jag trycker lustgasen
mot mitt ansikte med båda händerna, så att ingen ska kunna ta loss den från mig!
Istället för att krysta altså!
Jag ligger hellre å blir hög, än å trycker ut ungen...vilken morsa man framstår som ;)
Dom säger åt mig att trycka allt vad jag kan när nästa värk kommer...
Nädu, så lätt gick det inte, jag vägrade släppa masken!
Då fick dom lura mig, så dom stängde av all lustgas så att det bara kom syre ur masken.
Fan vad sur jag blev. Då fattade man verkligen hur jävla ont det kändes...
tillråga på det så hade dom stängt av ryggbedövningen så att jag ska känna av värkarna
ordentligt så man vill krysta!
Kl: 07. 20
Så börjar jag krysta på riktigt, man känner hur huvudet trycks neråt och utåt lite..
Och åker in igen..jädras! Jag vill inte krysta en gång till altså haha.
Men nästa värk kommer nästan på engång och man krystar utav helvete,
samma sak där.....
När nästa värk kommer så tar jag i för kung och fosterland, nu vill jag bara få slut
på det här, nu orkar jag inge mer!
Kl: 07.31
Man känner hur huvudet äntligen kommer ut, jag tar i för kung och fosterland igen,
å kroppen är ute!
Gud, vilken befrielse! Bebisen är ute! Det är över...
Moderkakan kommer kort därefter och bebisen får komma upp på mitt bröst.
Allvarligt talat så var jag så chockad att jag knappt förstod vad som hände!
Bebisen är äntligen ute, ligger på mitt bröst, jag är mamma...och en av mina första tankar
är att man äntligen ska få sova.
Efter att ha haft värkar i 26 timmar i sträck, utan någon sömn och efter att ha krystat ut en
liten bebis....ge mig sömn!
Dom klippte navelsträngen, och wictor fick ta bebisen en stund, för jag hade spräckt ett
blodkärl så man fick sys. Tur att man hade bedövning!
När allt var klart så skulle bebisen försöka hitta tutten, ligga hos mig och känna min doft
osv. Barnmorskorna kom in med en gratulationsbricka med goda smörgåsar och dricka.
Men man orkade verkligen inte äta nåt. Drickan gick i, men inte maten.
Kl: 10.00
Så går vi (jag rullas i sängen) till bb avdelningen och till vårat nya rum för dom kommande
dagarna. ÄNTLIGEN SÖMN tänkte man.
yeah right, man kunde inte slappna av ett dugg, det enda man gjorde var att titta på Leonel,
studera hans drag, kontrollera att han andas hela tiden, fryser han? Är det för varmt?
Men tillslut somnade vi i drygt en timme, då tvingade barnmorskorna mig att gå på toaletten.
Kortfattat sådär efteråt.
Man fattade ingenting, man hade inte sovit ett skit på flera dygn, men man var såklart tvungen
att försöka komma igång med amning, äta själv och gå på toa osv...
Man var världens lyckligaste nu när sonen äntligen är bland oss,
samtidigt som man önskade att han kunde hoppa tillbaka in i magen en stund så man fick sova.
Man var överlycklig när vi fick åka hem, men ändå jätterädd. Nu lämnar vi trygga sjukan mot
våran lägenhet utan några duktiga barnmorskor och doktorer i närheten.
Nu börjar livet :D
(och jag älskar det redan)
Så diskuterar vi ryggbedövning, nu var typ sista chansen att få ta den...
Självklart tackar man INTE nej när man väl ligger där hehe.
Barnmorskan ringer narkosläkaren som måste komma för att sätta bedövningen.
Kl: 03.55
Då kopplar dom in dropp på mig, så att jag ska öppnas fortare.
Och jag lovar er, det blev en gooooood effekt efter att dom hade kopplat in droppet.
Dom höjer lustgasen ännu mer, nu trodde jag faktiskt att jag nästan skulle dö.
Jag VÄGRADE släppa ifrån mig min älskade lustgas nu.
Innan droppet så var jag "vid medvetande" mellan varje värk...
Men nu så kommer jag bara ihåg små snuttar till å från...
En gång släppte jag masken å kom tillbaka till mitt normala jag igen
för en kort sekund, det första jag säger då är:
- Fyfan, nu börjar jag fatta vad jag håller på med igen.
Å tryckte masken mot nyllet igen.
Kl: 04.15
Då kommer narkosläkaren in och jag får min ryggbedövning, eftersom man var så
snurrig så kändes det som att han "Borrade" i min rygg när han la den hehe...
Radion stod på hela tiden i bakrunden oxå, så om man lyssnade på carola
tillexempel så lät de såhär: tommy tycker om mig,mig,mig,mig,mig,mig,mig...
Så allt upprepades hehe, de va skitskumt.
Jag ligger fortfarande å vägrar släppa lustgasen...
När alla gått ut ur rummet för en stund och bara wictor är kvar så lyckas jag
klämma ur mig den här meningen:
- Vad fan gör den där kossan här?
(det stod en liten, liten dalahäst i fönstret haha)
Kl: 04.55
Så undersöker dom mig och jag hör hur dom börjar skratta och jubla och jag blir
förbannad och undrar vad fan dom vill, då berättar dom att jag är öppen 10 cm REDAN.
Från att det tog från klockan halv 5 på morronen till halv 4 natten efter så hade jag öppnat
mig 5 ynka cm. När dom satte droppet så öppnades jag från 5 cm till 10 på lite mer än
en timme...ush vilket jävla helvete det var!
jaja, sånt är livet ;)
Kl: 06.17
Så kopplar dom in dropp igen, eftersom värkarna har glesat av...
Ger bra effekt, så dom kommer tätt igen.
Kl: 06.35
Så stänger dom av droppet.
Kl: 06.50
Så startar dom droppet igen eftersom värkarna stannat av lite IGEN...
Kl: 07.10
Så håller jag på att kissa på mig, är så jädras kissnödig så jag tror att jag ska spricka
hehe...barmorskorna försöker få mig att gå på toaletten.
NO WAY! Jag lämnar INTE infrån mig lustgasen, lämnar jag den så dör jag.
Då ligger jag hellre å är jättekissnödig tänkte jag...
jomenvisst, då tömmer dom min kissblåsa på deras sätt...
gud vilken lättnad det blev!
Nu kommer den första barnmorskan som vi träffade när vi kom in tillbaka..
hon hade hunnit åkt hem och sovit för natten, medans man fick ligga å lida,
då blev man lite svartsjuk!
Stackars nya barnmorskan som hade följt oss så länge på natten fick nu åka hem...
bebisen var på gång, å hon missade honom nästan precis.
Kl: 07.14
Känner av krystvärkarna, det trycker på utav helvete neråt.
När krystvärkarna kommer, är jag så korkad att jag trycker lustgasen
mot mitt ansikte med båda händerna, så att ingen ska kunna ta loss den från mig!
Istället för att krysta altså!
Jag ligger hellre å blir hög, än å trycker ut ungen...vilken morsa man framstår som ;)
Dom säger åt mig att trycka allt vad jag kan när nästa värk kommer...
Nädu, så lätt gick det inte, jag vägrade släppa masken!
Då fick dom lura mig, så dom stängde av all lustgas så att det bara kom syre ur masken.
Fan vad sur jag blev. Då fattade man verkligen hur jävla ont det kändes...
tillråga på det så hade dom stängt av ryggbedövningen så att jag ska känna av värkarna
ordentligt så man vill krysta!
Kl: 07. 20
Så börjar jag krysta på riktigt, man känner hur huvudet trycks neråt och utåt lite..
Och åker in igen..jädras! Jag vill inte krysta en gång till altså haha.
Men nästa värk kommer nästan på engång och man krystar utav helvete,
samma sak där.....
När nästa värk kommer så tar jag i för kung och fosterland, nu vill jag bara få slut
på det här, nu orkar jag inge mer!
Kl: 07.31
Man känner hur huvudet äntligen kommer ut, jag tar i för kung och fosterland igen,
å kroppen är ute!
Gud, vilken befrielse! Bebisen är ute! Det är över...
Moderkakan kommer kort därefter och bebisen får komma upp på mitt bröst.
Allvarligt talat så var jag så chockad att jag knappt förstod vad som hände!
Bebisen är äntligen ute, ligger på mitt bröst, jag är mamma...och en av mina första tankar
är att man äntligen ska få sova.
Efter att ha haft värkar i 26 timmar i sträck, utan någon sömn och efter att ha krystat ut en
liten bebis....ge mig sömn!
Dom klippte navelsträngen, och wictor fick ta bebisen en stund, för jag hade spräckt ett
blodkärl så man fick sys. Tur att man hade bedövning!
När allt var klart så skulle bebisen försöka hitta tutten, ligga hos mig och känna min doft
osv. Barnmorskorna kom in med en gratulationsbricka med goda smörgåsar och dricka.
Men man orkade verkligen inte äta nåt. Drickan gick i, men inte maten.
Kl: 10.00
Så går vi (jag rullas i sängen) till bb avdelningen och till vårat nya rum för dom kommande
dagarna. ÄNTLIGEN SÖMN tänkte man.
yeah right, man kunde inte slappna av ett dugg, det enda man gjorde var att titta på Leonel,
studera hans drag, kontrollera att han andas hela tiden, fryser han? Är det för varmt?
Men tillslut somnade vi i drygt en timme, då tvingade barnmorskorna mig att gå på toaletten.
Kortfattat sådär efteråt.
Man fattade ingenting, man hade inte sovit ett skit på flera dygn, men man var såklart tvungen
att försöka komma igång med amning, äta själv och gå på toa osv...
Man var världens lyckligaste nu när sonen äntligen är bland oss,
samtidigt som man önskade att han kunde hoppa tillbaka in i magen en stund så man fick sova.
Man var överlycklig när vi fick åka hem, men ändå jätterädd. Nu lämnar vi trygga sjukan mot
våran lägenhet utan några duktiga barnmorskor och doktorer i närheten.
Nu börjar livet :D
(och jag älskar det redan)
Fan vad härligt. Tänker tillbaka på min förlossning när jag läser om din och dethär där du förklarar hur det låter om man lyssnar på musik stämmer så jävla bra haha. Jag hade därimot en ganska snabb förlossning, tog bara fyra timmar och jag gör utan tvekan om det för det va så jävla häftig upplevelse. Lycka till nu, han är jättesöt. Kram
URL: http://keshiaslife.blogg.se/